Historiska personer

1700-talet	1800-talet	1900-talet
Linné                    Peter den store           Scheele                               Voltaire Celsius                    Berzelius                Gustav III                James Watt               Bellman                Jonas Alström                Newcomen Lord Nelson        Napoleon              Edward Jenner            Polhem                Händel                    Kajsa Varg                            Jonathan Swift            Mari Antoinette           Benjamin Franklin            Robiespierre                Axel von Fersen           Fahrenheit George Washington            Mozart                 Ulrika Pasch                James Fenimore Cooper Anna Maria Lenngren       Olof von Dahlin Blaise Pascal Mary Wollstonecraft            Charlotte Corday	Beethoven                  Charles Dickens         Darwin                       Ampere                      Volta   Bell     Alfred Nobel Bismarck                    Karl Marx                  Edison John Dalton Faraday Foucault Mendel Drottning Victoria      Mendelejev Systrarna Bronte        Chopin Carl Friedrich Gauss August Strindberg      Selma Lagerlöf Oscar Wilde Jules Verne                 Monet Munch Van Gogh Gustaf de Laval Sofia Konvalevskaja Mary Shelley             Thomas Hardy Florence Nightingale  Edvard Grieg HC Andersen Jenny Lind Abraham Lincoln	Rosalyn Franklin       Lise Meitner              Ellen Kay Mari Curie                 Hitler Einstein                      Stalin Oppenheimer Moberg Gabrillo Princip Salvadore Dali Mao    Ernest Hemingway    Lenin              Martin Luther King   John F Kennedy        Alexander Flemming  Bill Gates       Nelson Mandela         Mahatma Gandhi       Ingrid Bergman Rosa Luxemburg Lady Di Rosa Parks Bröderna Wright Mussolini Winston Churchill Molotov Elvis Presley              Astrid Lindgren Franklin D Roosevelt Charles Lindberg        Jesse Owens Haile Selassie Margaret Thatcher Dalai Lama Greta Garbo   Moder Teresa Birgit Nilsson Sigrid Hjerten Hilma af Klint Indira Gandhi

Historia (centralt innehåll i Lgr 11)

I årskurs 7-9

Forna civilisationer, från förhistorisk tid till cirka 1700

• Jämförelser mellan några högkulturers framväxt och utveckling fram till 1700—talet, till exempel i Afrika, Amerika och Asien.
• Antiken, dess utmärkande drag som epok och dess betydelse för vår egen tid.
• Vad historiska källor från någon högkultur, till exempel i Asien eller Amerika, kan berätta om likheter och skillnader i levnadsvillkor för barn, kvinnor och män.

Industrialisering, samhällsomvandling och idéströmningar, cirka 1700—1900

• Den ökade världshandeln mellan Europa, Asien, Afrika och Amerika.
• Industrialiseringen i Europa och Sverige. Olika historiska förklaringar till industrialiseringen, samt konsekvenser för olika samhällsgruppers och människors levnadsvillkor i Sverige, Norden, Europa och några olika delar av världen. Migration inom och mellan länder.
• Revolutioner och framväxten av nya idéer, samhällsklasser och politiska ideologier.
• Vad historiska källor kan berätta om människors och gruppers strävan att påverka och förbättra sina egna och andras levnadsvillkor, till exempel genom uppfinningar, bildandet av fackföreningar och kampen mot slaveri.

Imperialism och världskrig, cirka 1800—1950

• Den europeiska dominansen, imperialism och kolonialism.
• Nationalism och olika former av demokrati och diktatur i Europa och i andra delar av världen.
• De båda världskrigen, deras orsaker och följder. Förtryck, folkfördrivningar och folkmord. Förintelsen och Gulag.
• Historiska berättelser från skilda delar av världen med skildringar av människors upplevelser av förtryck, till exempel i form av kolonialism, rasism eller totalitär diktatur och motstånd mot detta.

Demokratisering, efterkrigstid och globalisering, cirka 1900 till nutid

• Demokratisering i Sverige. Bildandet av politiska partier, nya folkrörelser, till exempel kvinnorörelsen, och kampen för allmän rösträtt för kvinnor och män. Kontinuitet och förändring i synen på kön, jämställdhet och sexualitet.
• Framväxten av det svenska välfärdssamhället.
• Historiska perspektiv på urfolket samernas och de övriga nationella minoriteternas situation i Sverige.
• Kalla krigets konflikter, Sovjetunionens sönderfall och nya maktförhållanden i världen.
• FN, nordiskt samarbete och framväxten av Europeiska unionen (EU).
• Aktuella konflikter i världen och historiska perspektiv på dessa.
• Hur historiska källor och berättelser om en familjs eller släkts historia speglar övergripande förändringar i människors levnadsvillkor.

Hur historia används och historiska begrepp

• Exempel på hur 1800- och 1900-talet kan avläsas i våra dagar genom traditioner, namn, språkliga uttryck, byggnader, städer och gränser.
• Hur historia kan användas för att skapa eller stärka gemenskaper, till exempel inom familjen, föreningslivet, organisationer och företag.

Hur historia kan användas för att skapa eller stärka nationella identiteter.

Romarriket (minikurs)

Rom bildkälla SO-rummet

Stort rike. När det romerska riket var som störst sträckte det sig från England i väster till Svarta havet i öster. Då hade det stora riket 50 miljoner invånare.

Forskare tror att Rom grundades för ca 2.800 år sedan. Då bodde det minst tio olika folk på den italienska halvön, och de talade olika språk.

Krigen mot Kartago. När romarna hade blivit herrar över Italien började de konkurrera om handeln på Medelhavet med den stora handelsstaden Kartago som låg på Nordafrikas kust. Rom och Kartago stred mot varandra i tre stora krig. Folket som bodde i Kartago kallades för puner och därför har de tre krigen fått namnen de puniska krigen.

Romarriket bildkälla SO-rummet

Romarna erövrar världen. Under de följande århundradena erövrade romarna stora områden i Europa och  Asien. I början av 100-talet e.Kr. hade romarriket sin största utbredning. Då behärskade romarna hela området runt Medelhavet fram till Svarta havet i öster. I norr behärskade romarna Frankrike, England och en bit av nuvarande Tyskland.

Kejsaren. Den romerske kejsaren var landets rikaste person. Kejsaren hade oerhörd makt i hela Romarriket. Han ansvarade för betalningen till här och flotta och för kostnader till rikets förvaltning. Kejsaren var direkt ansvarig för sädesanskaffningen till Rom samt för de offentliga spelen. Kejsaren fick in skatter av olika slag. Det var bland annat person och förmögenhetsskatt.

Slavar. Tillgången på slavar ökade när romarna besegrade allt fler folk. Antalet slavar var ca 3 miljoner, medan den fria befolkningen var 7,5 miljoner. Fattiga föräldrar kunde ibland sälja sina barn som slavar. Slaveri var också ett straff för svåra brott. Kejsaren hade ca 15.000 personliga slavar som skötte hans kläder och palats. Kejsaren hade till och med slavar som provsmakare för att vara säker på att dryckerna och rätterna inte var förgiftade.

Slavar användes på olika sätt. Många av dem arbetade ute på storgodsen som lantarbetare. Dessutom arbetade en hel del av dem i gruvor och stenbrott.

Staden Rom. Under kejsar Trajanus tid bodde det ungefär 1,2 miljoner människor i staden Rom. Trafiken var så livlig under rusningstrafik, att myndigheterna tvingades enkelrikta vissa hårt trafikerade gator. Det brann ofta i Rom. De flyttbara fyrfaten för uppvärmning, vaxljusen och facklorna för den nattliga belysningen  medförde stora risker för eldsvådor.

Hyreshusen bestod av flera våningar. Det fanns inte vatten eller toaletter i de små lägenheterna. En gemensam vattenkran fanns på gatuplanet. Den enda värmekällan var en bärbar koleldad spis. Den användes också för att laga mat på.

Colosseum. För 2000 år sedan pågick världens blodigaste sport på Colosseum i staden Rom. Publiken i det gamla Rom njöt av att se gladiatorer slå ihjäl varandra. Colosseum var en imponerande anläggning, den kunde ta emot 50.000 åskådare. Invigningsfestligheterna av Colosseum år 79 pågick i hundra dagar. Femtusen djur och hundratals människor dödades under invigningen.

Frågor. 1. Hur stort var Romarriket? 2. När grundades Rom? 3. Nämn fakta om krigen mot Kartago. 4. Hur långt norr ut i Europa fanns romarna? 5. Nämn några fakta om kejsarna. 6. Hur många slavar fanns det? 7. Hur fick man slavar? 8. Vad användes slavarna till? 9. Nämn fakta om staden Rom. 10 Nämn fakta om Colosseum.

Gladiatorer. På Colosseum kämpade gladiatorer mot varandra. De flesta gladiatorerna var krigsfångar eller slavar, men det fanns även frivilliga gladiatorer. Den vanligaste typen av gladiator hade bar överkropp och bar en hjälm med hjälmbuske. Han var beväpnad med en sköld och ett kort svärd (gladius- av vilket ordet gladiator kommer). När en gladiator övermannats kunde han antingen skonas eller dödas direkt av sin överman. Om åskådarna vände sina tummar nedåt, dödades den besegrade omgående. När åskådarna vände sina tummar uppåt skonades den besegrade, men det hände inte så ofta.

Romerska armén.  Disciplinen i den romerska armén var mycket hård. Om en soldat försökte desertera (fly) stenades han ihjäl. Om flera soldater deserterade i strid, blev straffet för de övriga arkebusering av var tionde soldat. Man avgjord genom lottning vilka som skulle arkebuseras. I början av 100-talet hade romarna en mycket effektiv armé. De romerska soldaterna, legionärerna, var i tjänst i 25 år och fick under denna tid inte gifta sig. När en soldat avgick från armén, fick han välja mellan ett stycke land eller en summa pengar.

Vapen. Legionärens vapen var två spjut, omkring två och en halv meter långa, vilka han kunde slänga tjugo meter eller längre. Dessutom bar han ett kort svärd för strid man mot man. Legionären bar en stor rektangulär sköld som täckte honom från hakan till fotleden samt en läderjacka som var täckt med pansarfjäll. Huvudet skyddades av en hjälm med ett brett nackstycke och gångjärnsförsedda järnsnibbar, som kunde fällas ner och ge skydd åt sidorna.

Akvedukter och vägar. Romarna blev experter på att bygga vägar, broar och akvedukter. Det bidrog till att det väldiga riket kunde hållas samman under närmare tusen år. Rom hade elva akvedukter som förde in vatten till storstaden.

Romarrikets fall. I början av 100-talet e.Kr var det romerska riket som störst. Från 200-talet e.Kr. blev det allt svårare att hålla samman det stora riket.

 Rom skakades av inre stridigheter och dessutom fick man problem med att skydda gränserna mot attacker från andra folk. När romarna slutade att föra erövringskrig fick de inte några fler slavar. Då blev det svårare att få billig arbetskraft till jordbruken.

Det blev också dyrt att hålla de stora arméerna för att försvara gränserna, då fick kejsaren ta ut högre skatter på jordbruket vilket innebar att jordbrukarna blev allt fattigare. De höga skatterna och inflationen skapade en allmän ekonomisk kris.

Ett annat problem var att jordarna höll på att utarmas, eftersom de hade brukats alltför hårt. Det fick till följd att skördarna inte räckte för att försörja befolkningen.

De inre svårigheterna och yttre fiender innebar att det stora romarriket delades i två delar år 395, Västrom och Östrom. De två rikena fick varsin kejsare och varsin huvudstad- Rom och Konstantinopel (nuvarande Istanbul).

Olika germanska folk kom allt längre in i Rom och år 476 störtades den siste västromerske kejsaren. Det innebar slutet för antiken. Östrom blev kvar och gick inte under förrän år 1453.

Frågor. 11. Vilka blev gladiatorer? 12. Beskriv den vanligaste gladiatorn. 13. Ge exempel på att disciplinen var hård bland soldaterna. 14. Hur länge var man soldat, vad hände sen? 15. Beskriv soldaternas vapen. 16. Nämn fakta om vägar och akvedukter. 17. Nämn flera orsaker till att Rom gick under. 18. Vad hände år 395? 19. Vad hände år 476?

Det antika Grekland (grundkurs)

Bildkälla SO-rummet

Därför är Antika Grekland så berömt. Det som gjort det antika Grekland så berömt är demokratin, idrotten, sagorna/legenderna/epos och skådespelen. Redan de gamla grekerna kallade sig själva för hellener och deras land heter Hellas på grekiska.

Under antiken kallade grekerna alla andra folk för barbarer, eftersom deras språk var obegripligt. Det lät mest som ”barr-barr”, tyckte grekerna.

Kreta. Greklands historia börjar på ön Kreta omkring år 2000 f. Kr. Här fanns allt som behövdes för att en stor kultur skulle uppstå. I dalarna fanns det bördig jord där grekerna odlade korn, vete, oliver och vin. Skogarna gav bra virke till skeppsbyggnad och i vikarna fanns bra hamnar. Kreta låg bra till för handeln, centralt i östra Medelhavet.

Den rika handeln medförde att flera städer med kungapalats byggdes. Främst bland dem är palatset i Knossos som hade flera hundra rum. I palatset hade drottningen ett badrum med badkar. I ett rum intill fanns WC, den första i historien. Palatset hade rinnande vatten och avlopp. Folket på Kreta kallades för minoer och de var ett fredligt folk som ägnade sig åt handel.

Rekonstruktion av palatset Knossos

Knossos förstörs. Omkring 1400 f. Kr. inträffade en katastrof på Kreta och palatset i Knossos förstördes. Vissa forskare anser att det berodde på en fruktansvärd jordbävning som följdes av att ön Santorin (Thera), strax utanför Kreta exploderade. Kanske förstördes även Knossos vid denna jordbävning. Andra forskare hävdar att det var angripare från fastlandet som förstörde staden.

Mykene. Under 1400-talet f. Kr blev Mykene på fastlandet grekernas viktigaste stad. Mykene övertog sjöväldet i östra Medelhavet. Kungarna i Mykene bodde i borgar med starka murar. Här fanns det en mäktig överklass som bestod av jordägare och krigsherrar. Mykene var en krigisk stat och det påstods att det fanns väldiga guldsamlingar i landet.

Bildkälla Wikipedia

De grekiska staterna. Under forntiden växte en mängd småriken fram i Grekland. De brukar kallas för statsstater. Var och en bestod av en stad och landsbygden närmast staden.

De mest kända stadsstaterna var Aten, Sparta, Thebe och Korint. Trots att grekerna var uppdelade i en mängd stadsstater kände de sig som ett enda folk.

Det som förenade grekerna var att de hade ett gemensamt språk, kultur och religion, och till de olympiska spelen kom människor från landets alla delar.

Under perioden 750 till 550 f. Kr. utvandrade många greker från fastlandet och grundade städer runt Medelhavets kuster.  En orsak till utvandringen var att man sökte ny jord att odla. En annan orsak var att en del grekiska stadsstater ville grunda kolonier.

Bildkälla Timetoast

Aten. Aten var den största stadsstaten med sina cirka 400 000 invånare. Landskapet kring Aten passar inte så bra för spannmålsodling eftersom det är så bergigt där. I stället odlade man vindruvor och oliver, därför kunde man exportera vin och olivolja över hela Medelhavsområdet. Det resulterade dessutom i att handel och sjöfart blev viktiga näringsgrenar.

Demokrati. I Aten kom man på ett nytt sätt att styra sin stat. De kallade denna styrelse för demokrati. Grekiskan demos betyder folk och kratein betyder härska. Demokrati betyder alltså att ”folket härskar”.

Folkförsamlingen. Alla viktiga beslut togs i folkförsamlingen.  40 gånger per år samlades alla män över 20 år på kullen Pnyx för att diskutera och fatta beslut. Men det var nog inte så lätt att föra fram sina åsikter inför alla människor, för det fanns plats för 18 000 atenare som kunde sitta på sluttningarna och lyssna. Bra självförtroende och lätt för att tala var en förutsättning för att lyckas i politiken. Men inte var det samma demokrati som vi har idag. Kvinnorna och slavarna räknades inte till folket, och det innebar att de inte fick vara med och rösta.

Athen bildkälla SO-rummet

Rådet. För att leda det dagliga arbetet utsågs det 500 man starka rådet genom lottning. Femtio av rådsmedlemmarna tjänstgjorde åt gången för en tiondel av året. Rådet motsvarar vår regering. Eftersom Aten hade ca 40 000 manliga medborgare hade man stora utsikter att någon gång få vara med i regeringen.

Slavar Det fanns över 100 000 slavar i Aten. De arbetade inom jordbruket, eller i gruvor och i stenbrott. Slavarna behandlades hyggligt. Det hände ibland att en manlig atenare gifte sig med en slavinna. Sönerna till ett sådant par kunde emellertid inte bli medborgare. Inom poliskåren arbetade ca 300 slavar. Slavarna hade inte samma skydd i lagen som fria, våldtäkt mot slavinnor betraktades som ett lindrigt brott med endast låga böter som följd.

Flickorna behandlades sämre än pojkarna. I Grekland behövde samhället kvinnor bara som barnaföderskor och tjänarinnor. När man inte ville ha fler kvinnor, lät man nyfödda flickebarn dö. Flickorna i Aten fick för det mesta en mager, proteinfattig mat, medan däremot pojkarna fick bra mat med mycket kött, som flickorna nästan aldrig fick smaka.

Sparta. Sparta var mäktigast av alla de grekiska staterna. Sparta låg på halvön Peloponnesos. Sparta var ett militärsamhälle. Alla vuxna män var soldater. Redan vid sju års ålder togs pojkarna från sina mammor för att uppfostras till soldater. I läger skolades de till krigare under tio år. De härdades och stärktes med hjälp av kroppsövningar och krigiska idrotter.

En gång om året fick pojkarna genomgå ett mandomsprov. Då piskades de blodiga. Vinnare blev den pojke som kunde tåla mest stryk utan att skrika. Vid 20 års ålder fick pojkarna gå in i armén där de fick stanna tills de blev 60 år.

Spartanerna var rädda att slavarna (heloterna) skulle göra uppror. Därför måste de alltid vara rustade till strid. Det var heloterna som skötte jordbruket i Sparta.

Hårda spartaner. En spartan skulle tåla allt. En berömd berättelse från Sparta handlar om en pojke som stjäl en rävunge. När han såg en vuxen komma gömde han den under sin skjorta. Rävungen började då bita sig in i pojkens bröst. Till slut hade räven slitit upp hela magen och pojken föll död ner. Först då upptäcktes stölden. Spartanerna ansåg att det var tillåtet att stjäla. Men den som gjorde det så klumpigt att han blev upptäckt straffades hårt.

Att leva spartanskt. Spartanerna föraktade bekvämlighet, läcker mat, mjuka kläder och onyttig mat. Vårt uttryck ”att leva spartanskt” betyder att leva enkelt, närmast fattigt. Maten var oftast enkel. Svartsoppan var populär. Det var en soppa som var kokt på fläskkött och blandad med svinblod, ättika och salt.

Så styrdes Sparta. Sparta styrdes av två kungar samtidigt som skulle leda arméerna i krig. Den största makten fanns hos de äldstes råd, som bestod av 28 män som var över 60 år. Sparta var ingen riktig demokrati. Alla spartanska män över 30 år fick delta i folkförsamlingen, men den fick bara säga ja eller nej till de äldstes råd.

Flickorna. Flickorna i Sparta fick likadan uppfostran som pojkarna. Det var mycket ovanligt i andra stater. Kroppslig träning som löpning, brottning och spjutkastning var mycket viktigt även för dem. Redan i skolan försökte man uppmuntra flickorna till ett modigt och framåt uppträdande. Man tävlade tillsammans med pojkarna, då tävlade pojkarna och flickorna nakna. Det var ingen skam för en pojke om en flicka kastade honom i marken. I Sparta tyckte man att flickorna och pojkarna var lika mycket värda.

 Idrotten. De antika olympiska spelen hölls utan avbrott i 1200 år. De anordnades från 776 f. Kr. till 390 e.Kr. Segrarna fick en olivkrans i pris. Den idrottsman som fuskade under en tävling förnedrades på så sätt, att man lät uppföra en ”fuskstaty” för att håna idrottsmannen.

Zeus mest berömda tempel låg i Olympia på halvön Peloponnesos. Här hölls vart fjärde år idrottstävlingar till guden Zeus ära. Till dessa olympiska spel kom deltagare från hela Grekland. Ordet ”Olympiad” betydde för grekerna en tid på fyra år, d.v.s. den tid som gick mellan två olympiska spel.

Under de olympiska spelen var det vapenstillestånd mellan de grekiska stater som låg i krig med varandra. Sparta fick en gång betala böter för att de fortsatte med fientligheter under ett OS.

 Idrottsmännen i det antika Grekland idrottade nakna. Den grekiska idrottsanläggningen hette gymnasion (gymnos betyder naken).

Kvinnor fick inte närvara vid spelen i Olympia. Bröt en kvinna mot detta förbud dömdes hon till döden. Men Kallipatiera slapp dödsstraff trots att hon bröt mot förbudet. Hon hade en son som tävlade i boxning. När han gick till final kunde inte Kallipatiera motstå frestelsen att klä ut sig till man för att närvara vid sonens finalmatch. När sonen vann, blev hon utom sig av glädje och skrek med gäll kvinnoröst. Hennes straff borde enligt lagen bli döden, men hon benådades därför att sonen hade vunnit sin match. Men i fortsättningen fick dock tränarna uppträda lika nakna som de tävlande.

Populära idrottsgrenar. Brottning utfördes bara i stående ställning och för en seger krävdes att motståndaren kastades tre gånger i marken.

Femkampen bestod av grenarna spjut, brottning, längdhopp, diskus och löpning.

 Boxning var en populär sport. Boxarna lindade remmar av ogarvat skinn om fingrarna, ibland flätade man järnstycken i remmarna. Under en match fick man bara slå mot huvudet. Först när en gav upp eller låg medvetslös, var matchen slut.

Pankration var en sport där man kombinerade brottning med boxning. Alla grepp var tillåtna utom att bitas eller trycka ut ögonen på motståndaren.

Vetenskap och filosofi.  Den berömde filosofen Sokrates bodde i Aten. Han tyckte om att diskutera med folk. Han ville med sin diskussionsmetod visa hur lite människan egentligen vet. Först när man inser sin okunnighet kan man börja söka efter riktig kunskap. Sokrates fick många fiender och dömdes till döden för att han hade förnekat gudarna.

Han hade möjlighet att fly från fängelset men Sokrates ansåg att man måste lyda lagarna även när de missbrukas. Han var övertygad om att människan skulle få ett bättre liv efter döden. År 399 f. Kr drack han en giftbägare i närvaro av sina vänner. En stund senare var han död.

Platon. Den mest kända av Sokrates lärjungar var Platon. Han ansåg att det finns en verklighet bakom den verklighet som vi ser med våra egna ögon. Den andra verkligheten kallade han för idéernas värld. Därför brukar Platons filosofi kallas för idealistisk.

Aristoteles. En av Platons elever var Aristoteles. Han är en av de mest kända vetenskapsmännen genom tiderna. Han sysslade med alla slags vetenskaper, utom matematik. Det var viktigt för en forskare att resonera och undersöka, ansåg Aristoteles.

Inom astronomin hade han den felaktiga åsikten att jorden var universums centrum. Denna idé försvårade den astronomiska forskningen i över 800 år eftersom alla forskare efter Aristoteles ansåg att han inte kunde ha fel i någon fråga.

Teater. Grekerna älskade att gå och titta på teaterföreställningar. Man såg både på tragedier (sorgespel) och komedier (lustspel). Det mest kända av alla grekiska skådespel är Sofokles tragedi Kung Oidipus. Den handlar om pojken Oidipus som sätts ut i vildmarken för att dö. Ett orakel (spåman) hade nämligen spått, att han skulle döda sin far och gifta sig med sin mor. Oidipus räddades från vildmarken och växte upp till en stark man. Utan att veta om det dödar han sedan sin egen far och gifter sig med sin mor. När han inser vad han har gjort, sticker han förtvivlad ut sina ögon. Ingen kan undgå det öde som gudarna har stakat ut.

Krigen mot perserna. Vid mitten av 500-talet f. Kr. skapade perserna ett stort rike i nuvarande Iran. Perserna erövrade även de grekiska områdena som fanns i Mindre Asien. Grekerna försökte göra uppror mot de mäktiga perserna, men det misslyckades. Persernas kung hette Darius. Han hade gett order till en av sina tjänare att vid varje middag tre gånger säga meningen: ”Herre, kom ihåg atenarna.” Darius vill inte glömma att grekerna hade försökt göra uppror mot de mäktiga perserna.

Slaget vid Marathon. År 490 f. Kr seglade Darius flotta iväg för att straffa de grekiska staterna som hade försökt hjälpa grekerna i Mindre Asien. Persernas flotta landsteg vid byn Marathon. Därifrån skulle de tåga mot Aten. Men grekerna gick till anfall med sina långa spjut och perserna drevs tillbaka till sina skepp. Mer än 1 000 perser låg döda vid Marathons strand. Efter slaget skickades den snabbaste grekiske löparen till Aten för att berätta om segern. Det var mer än fyra mil till Aten och när han kom fram ropade han: ”Vi har segrat.” Sedan föll han död ner. Det är till minne av den löpningen från Marathon som det moderna maratonloppet skapades.

Slaget vid Thermopylä. Nu förstod grekerna att perserna skulle återvända med allt fler soldater. Därför byggde atenarna flera krigsfartyg och spartanska soldater planerade försvaret till lands. År 486 f.Kr efterträddes kung Darius av sin son Xerxes. Han ville hämnas nederlaget vid Marathon.

På sommaren 480 f. Kr trängde perserna in i Grekland. Grekerna mötte dem vid bergspasset Thermopyle. På sitt smalaste ställe var passet bara några meter brett, därför var det lätt att försvaras.

I spetsen för hären stod Spartas kung Leonidas med trehundra spartanska krigare. Spartanerna var stolta och modiga krigare. När någon sade att perserna var så många att deras pilar skulle förmörka solen svarade en spartan: ”Bra. Då får vi slåss i skuggan”.

I tre dagar kämpade grekerna mot perserna, men en grekisk förrädare visade perserna hur de på stigar uppe i bergen kunde gå runt Thermopyle. När Leonidas fick reda på det sände han bort den grekiska hären. Endast 300 spartaner stannade kvar. De skulle försöka hejda fienden så länge att huvudhären kunde dra sig tillbaka. Spartanerna kämpade modigt med sina långa spjut. Till sist stupade alla spartaner. Men den grekiska huvudhären räddades.

Slaget vid Salamis. Perserna vandrade nu mot Aten där befolkningen flydde. Perserna brände staden och nu möttes de grekiska och persiska flottorna i sundet vid Salamis. I det trånga sundet hade perserna ingen nytta av sina stora fartyg. Grekernas små fartyg var lättare att styra och grekerna vann en stor seger och nästan alla persiska fartyg förstördes. Därmed var Greklands frihet räddad.

Alexander den store. Makedonien var ett land norr om Grekland. År 340 f.Kr tvingade Makedonien Aten, Sparta och andra stadsstater att gå med i ett förbund under Makedoniens ledning. Under ledning av Makedoniens kung Alexander gick en krigshär år 334 f.Kr till angrepp mot Perserriket, som styrdes av kung Darius III.

Alexander är en av världshistoriens mest berömda fältherrar och kallas Alexander den store. Hans mål var att erövra världen. Vid Issos norr om den syriska staden Aleppo mötte Alexander perserkungen Darius armé år 333 f. Kr. Alexander hade 50 000 man och Darius hade en jättearmé på 600 000 soldater.

Alexanders strategi var ett stormanfall rätt mot persernas kungavagn. Alexander vann och Darius tvingades fly. Nu ville Alexander erövra världen. Därför kommenderade han hären mot Indien, men vid en av Indus bifloder ville soldaterna inte fortsätta, och Alexander måste återvända västerut. En kort tid därefter drabbades Alexander av en mystisk sjukdom, det kan ha varit malaria och han dog den 10 juni år 323 f. Kr., 33 år gammal.

Frågor.  

1. Vad har gjort det antika Grekland så berömt?

2. Varför uppstod den grekiska kulturen på ön Kreta? 

3. Förklara uttrycket: stadsstat. 

4. Vet du namnet på några fler stadsstater? 

5. Vad var det som förenade grekerna? 

6. Varför utvandrade grekerna från fastlandet?

7. Arvet från Grekland. Vad har vi idag "ärvt" från det forna Grekland?